Ekomacho (del 1 av 2)

Jag har upptäckt att jag ibland har ett behov av att vara macho. Manlig på ett så där gammaldags, lite störigt vis.

De flesta macho-grejer jag kan komma på är gravt meningslösa och egentligen ganska töntiga. Rätt många är också ekologiskt ohållbara. Det kan vara förklaringen till att macho-kulturen inte är så stark bland oss kloka hållbarhetsivrare och ekomuppar.

Men inte desto mindre tränger den sig på ibland, lusten att brösta sig, väsnas och göra dumdristiga saker på farliga sätt och med onödigt mycket energi.
Varför inte göra det bästa av situationen? Här kommer några tips för eko-hårdingar av båda könen:

Miljöaktivist-macho
Det ÄR macho att klättra i skorstenar, bryta sig in i kärnavfallsanläggningar och utmana oljetankers med gummibåtar, inget snack om saken. Aktivismen är också en fristad för dig som vill låta ändamålen helga medlen: Når du resultat är gummibåtarnas bensintankar väl investerade och din kassa personliga miljöprestanda är förlåten.

Självhushållnings-macho
Här har jag själv mitt bästa macho-utlopp just nu. Jag vet att det är inte riktigt är säsong att kapa ved ännu, men jag kunde inte låta bli att dra igång motorsågen och sätta svärdet i några lutande björkar. Det låter mycket, luktar cancerframkallande aromatiska kolväten och det känns riktigt tufft att fälla skitstora träd som brakar när de dråsar i backen. Några få liter bensin går åt, men de ger massor av machonöje och fossilfri ved till vintern.

Att jaga är macho. Hela självförsörjningsattityden är ju rätt kaxig. Klart att det är mycket effektivare att odla grönsaker om man vill ha mat på bordet, men det är ju hårdare att döda djur.

Att bara äta djur man dödat själv är förmodligen en ekologiskt hållbar köttätarprincip, åtminstone om de flesta av er är som jag. Jag har aldrig jagat, men jag har slaktat lamm ett par gånger. Att ta hand om köttet går bra, men själva dödandet tar emot något förskräckligt.

Vardagsmacho
Du som cyklar till jobbet året runt, mil efter mil i stekande sol, halv storm eller – pest och pina – underkylt regn och snöslask, du är macho på riktigt.

Fler macho-tips kommer…

~ av muslikommando den november 7, 2007.

3 kommentarer to “Ekomacho (del 1 av 2)”

  1. hehe…*lol*…”ekomacho” borde du kunna ta patent på. En luckrativ marknad, må jag säga. Lockande attribut, tro mig ! Själv hade jag tänkt att jag bara skulle äta den fisk som min sambo tar kål på, men det blir ju så eländigt lite fisk ;-) Och själv tar jag helst inte kål på en mygga ens en gång. Blödig var ordet, sa Bull. Fast medan jag fortfarande var en ”normalt arbetsför” person cyklade jag ju till jobbet i ur och skur. Så lite macho, fast jag inte är det…=)

  2. jag är mucho matcho i så fall. Fast.. får man matchodispens fråpn cykeln om man är sjuk och åker buss när det regnar 5 minusgradermotvind?

  3. Ja, visst får man machodispens! Macho är man ju bara för sin egen skull, eller möjligen för att imponera på andra. Det finns ingen anledning att vara macho när man inte har lust. Jag har oftast fått nog efter ungefär 25 minuters ekomachoattityd, sedan växlar jag till ekolyx- eller latsmart-läge.

Lämna ett svar