Ekoetikett för sällskapslivet – Kap 1 Fossila bränslen

Förbränningsmotorer och fossila bränslen är tabu som seriöst samtalsämne i alla sociala sammanhang, oavsett sällskap. Det enda det passar sig att driva med dessa bränslen är gäck, och ”fossil-jokes” av alla grovlekar passar sig även på finare middagar.

Hur hantera bilister i sällskapslivet?

Alla har vi någon gång hamnat på fester där det förekommer bilister. Tyvärr är de personer som skryter om sina bensin-, diesel- eller fossilgasbilar eller -transporter oftast helt omedvetna om sin provocerande brist på stil, vilket kan göra det svårt att bemöta deras oförskämdheter. Försök ändå att lägga band på din lust att fysiskt läxa upp bilisten och bemöt istället honom/henne med, gärna övertydlig, arrogans.

I allvarliga fall, om bilisten framhärdar i sin bilism, kan han/hon behöva ignoreras helt. Bilisten kommer förmodligen inte att förstå varför han/hon blir utstött ur samtalet. För att inte stämningen på tillställningen ska bli helt förstörd är det lämpligt att någon i sällskapet tar bilisten avsides och förklarar för denne vad som passar sig och inte.

Om du hamnar i ett sällskap med flera bilister som uppmuntrar varandra och kanske eggar upp varandra till allt grövre övertramp, kan det enda sättet att avbryta snusket vara att tvinga fram ett byte av samtalsämne. Dra dig inte för att avbryta bilisterna och prata i munnen på dem. Om bilisterna blir provocerade och visar aggressiva tendenser hör det till din plikt som god samhällsmedborgare att stå upp för hyfs och vett och förklara för dem att det inte passar sig att tala om dylika ting.

Fossila bränslen vid frukostrasten – ett exempel

Vid fikabordet på många arbetsplatser är semesterresor ett vanligt samtalsämne. Visst är det trevligt, och kanske viktigt för din karriär, när du kan visa upp för dina arbetskamrater att du har råd att resa, att du tillbringar dina semestrar på platser som har hög status och att du är öppen för nya intryck, men icke desto mindre finns det saker som inte är lämpliga att prata om.

Har du tagit ett charterplan till Thailand och köpt billig cannabis och billig sex, tror jag att du själv förstår det olämpliga i att torgföra det för dina arbetskamrater. Det är överhuvudtaget olämpligt att nämna semesterresor du gjort medelst flygmaskin.

Om din semester ändå kommer på tal är det bättre om du inte säger hur du rest, utan istället leder in samtalet på vad du upplevt. Prata gärna om dina ekoshoppingfynd, om hur bra kollektivtrafiken var på platsen du besökte, om hur trevliga de lokala bönderna var och vilken bra kvalitet de hade på sina produkter.

Lathund med passande samtalsämnen

Fossila bränslen ÄR ett känsligt ämne. Ibland kan det vara svårt att veta var gränsen går för vad man får säga. Så här kommer en liten lathund med passande samtalsämnen om bilar, bilism och transporter:

- Bilfrihet är alltid positivt. Det är också helt i sin ordning att sätta strålkastarljuset på sin egen bilfrihet, gärna indirekt genom att framhålla vilken förtjusande cykeltur du haft på väg till festen, hur fantastiskt din nya cykel är, vilken bekant eller kändis du mötte eller såg på tåget, hur praktiskt och modernt det är med årskort hos Statens Järnvägar eller dylikt.

- Det passar sig alltid att skämta om eller driva med oljebolagen, för stora fordon med ineffektiva förbränningsmotorer, bilister och bilism, motorvägar, flygrelaterade ämnen och flygresenärer etc.

- Undvik att tala om enskilda personers fossiltransporter i sällskap med andra. För vissa kan det vara ett väldigt känsligt, ofta skamligt eller skuldtyngt, kapitel. Någon kanske har en make/maka som är bilist, någon kanske är tvingad att åka bil på grund av sjukdom.

Många, många av oss har gamla fossila försyndelser bakom oss. Det kanske inte är något man gärna drar upp i rampljuset på cocktailpartyt, men i en mindre, förtroligare krets eller på tu man hand kan det likväl vara ett spännande och intressant samtalsämne, särskilt framåt nattkröken, när man är beredd att lära känna varandras mörkare sidor.

Lycka till!

Julpyssel i kommandocentralen

Nu är det jul i kommandocentralen och dags för lite ekologiskt korrekt återvinningspyssel:

1. Stek fet ekologisk bacon eller någon annan fet fläskprodukt i en stekpanna. Tänk på att steka på vedspis, över biogaslåga eller på elspis ansluten till ett Bra Miljöval-elabonnemang.

2. Ta varsamt upp fläsket ur stekpannan och ät upp det.

3. Ställ stekpannan åt sidan och låt istret stelna medan du sover på maten.

4. Ta upp istret ur stekpannan, t ex med en smörkniv, och tryck ned det i en lämplig, icke brännbar form. Jag använde aluminiumformen från ett utbrunnet värmeljus.

5. Tryck ned en lagom lång veke i istret. Använd gärna en värmeljusveke med fot, eftersom istret smälter när ljuset brunnit en stund. Du kan också ta en begagnad veke från en ljusstump. Den är indränkt med stearin och stelare än en ny veke. Luta veken mot kanten på formen så att inte veken tippar och drunknar när istret smälter. Har du problem att få ned veken i flottet kan du värma formen tills istret blir lagom mjukt eller smälter helt.

6. Tänd ditt nya isterdoftljus och njut av den omisskänliga och välgörande doften av matlagning!

Tips: Ljuset kan användas när som helst på året, bl a annat för att få igång snålvattnet på inbitna köttätare när man bjuder på vegokäk.
För att göra det lite juligare har jag tryckt ned en bit apelsinskal. Använd din fantasi och experimentera med t ex kryddnejlika eller natriumglutamat eller vad vet jag.

God Jul önskar Müslitomten.

Ekomacho (del 2 av 2)

De macho-aktiviteter jag nämnt hittills har ju någon sorts koppling till att skapa en hållbar värld. Det går också att göra macho saker som i och för sig är meningslösa, men som har så pass liten miljöpåverkan att borde kunna platsa i din hållbara livsstil:

Äventyrsmacho
Att åka skidor över tundran eller cykla till indien får väl sägas ge en del macho-poäng. Har du inte tid med sådana långtidsprojekt kan du cykla utför vilken slalombacke som helst, sommar eller vinter. Jag har hört talas om en riktigt hård brud i Saxnäs som cyklar downhill på skaren, nerför marsfjällsmassivet typ…

Supa, knulla och slåss-macho
Både att knulla och att slåss är ju helt naturliga aktiviteter, med liten eller ingen negativ påverkan på den ekologiska hållbarheten, såvitt jag kan bedöma. Ett förmaningens ord kan dock vara på sin plats: Vidtag försiktighetsåtgärder för att förhindra att barn alstras vid samlaget. När barn växer upp tenderar de att kräva enorma mängder naturresurser.

För slagsmålen gäller inga särskilda ekologiska restriktioner.

När det gäller supandet så är det naturligtvis viktigt att det är ekologiskt odlade berusningsmedel som nyttjas. Det finns både krav-märkt öl, vin och sprit att köpa. Att dricka whisky direkt ur flaskan är ju en riktig macho-klyscha. Det finns en skotsk maltwhisky som är ekologisk. Lite dyrt att supa sig full på kanske, men vill man vara ekomacho så…

Rock’n'roll-macho
Om det viktigaste för dig är att andra uppfattar dig som macho, då fungerar det bra att köra på rockmyten. Du kan vara hur snäll som helst men spela hårt. Dina aggressioner och din överskottsenergi blir du säkert av med. Kan du påverka andra att bli mer hållbara med hjälp av dina texter så är det ju en bonus.

Det här var bara ett litet smakprov på tänkbara ekomachoaktiviteter. Du kan säkert komma på fler själv – bara fantasin sätter gränsen. Men håll muslikommandots machotumregel i minnet: Fordon med förbränningsmotorer är för TV-töntar och museibesökare.

Ekomacho (del 1 av 2)

Jag har upptäckt att jag ibland har ett behov av att vara macho. Manlig på ett så där gammaldags, lite störigt vis.

De flesta macho-grejer jag kan komma på är gravt meningslösa och egentligen ganska töntiga. Rätt många är också ekologiskt ohållbara. Det kan vara förklaringen till att macho-kulturen inte är så stark bland oss kloka hållbarhetsivrare och ekomuppar.

Men inte desto mindre tränger den sig på ibland, lusten att brösta sig, väsnas och göra dumdristiga saker på farliga sätt och med onödigt mycket energi.
Varför inte göra det bästa av situationen? Här kommer några tips för eko-hårdingar av båda könen:

Miljöaktivist-macho
Det ÄR macho att klättra i skorstenar, bryta sig in i kärnavfallsanläggningar och utmana oljetankers med gummibåtar, inget snack om saken. Aktivismen är också en fristad för dig som vill låta ändamålen helga medlen: Når du resultat är gummibåtarnas bensintankar väl investerade och din kassa personliga miljöprestanda är förlåten.

Självhushållnings-macho
Här har jag själv mitt bästa macho-utlopp just nu. Jag vet att det är inte riktigt är säsong att kapa ved ännu, men jag kunde inte låta bli att dra igång motorsågen och sätta svärdet i några lutande björkar. Det låter mycket, luktar cancerframkallande aromatiska kolväten och det känns riktigt tufft att fälla skitstora träd som brakar när de dråsar i backen. Några få liter bensin går åt, men de ger massor av machonöje och fossilfri ved till vintern.

Att jaga är macho. Hela självförsörjningsattityden är ju rätt kaxig. Klart att det är mycket effektivare att odla grönsaker om man vill ha mat på bordet, men det är ju hårdare att döda djur.

Att bara äta djur man dödat själv är förmodligen en ekologiskt hållbar köttätarprincip, åtminstone om de flesta av er är som jag. Jag har aldrig jagat, men jag har slaktat lamm ett par gånger. Att ta hand om köttet går bra, men själva dödandet tar emot något förskräckligt.

Vardagsmacho
Du som cyklar till jobbet året runt, mil efter mil i stekande sol, halv storm eller – pest och pina – underkylt regn och snöslask, du är macho på riktigt.

Fler macho-tips kommer…

Varför hatar jag barn? (del 3, Dileva vs Dagerman)

Såg och hörde Tomas Dileva på scen häromdagen. Som alltid levererade han inte bara sina låtar utan också ett och annat visdomsord, på sitt eget, flumgulliga sätt. Han hade en metod för att få obehagliga människor att framstå i en mer mänsklig dager: När du möter en person som känns otrevlig, hotfull och ond, tänk på att också den personen en gång i tiden varit ett litet barn, en liten unge bara.

Han har en poäng. Tengils män känns betydligt mindre hotfulla om man tänker att de egentligen bara är ungar som leker onda soldater.

Men jag gör tvärtom, och det funkar också: I barnen ser jag redan de Tengils män/kvinnor de kommer att bli som vuxna.

Jag tror att jag rädd för barnen. Jag känner fruktan inför vad de ska göra med planeten.
Och jag tror faktiskt att det är nyttig och kanske nödvändigt att vi känner så, för att inte lura oss själva.
Kan inte låta bli att dela med mig av Stig Dagermans ord om fruktan (ur ”Ormen” från 1955):

”De är nutidsmänniskans tragik att hon har upphört att våga vara rädd. De är olycksdigert för därmed följer att hon också successivt tvingas sluta me att tänka. de är logiskt därför att den som inte vågar vara rädd måste ge upp verksamheter som oroar henne å bakvägen kan leda in henne i tillstånd av fruktan. Är de inte därför antiintellektualismen har så lätt att bli populär, är det inte därför allsköns blodsmystik å sköteskult så tacksamt anammas av alla dessa som av feghet vill reducera alla problem till tarm- och körtelvärlden?”

Ställningen hittills:

Dileva	Dagerman
1	2

Gasproletariatet (epilog)

Hurra – det funkade!

”Bil utan värmesystem”-konceptet fungerar över förväntan bra. När morgnarna började bli för kalla sålde pappa sin gamla, nästan helt utan min hjälp i upplösning stadda, kombi utan värmesystem. Han köpte en gasbil och ett tankkort för biogas istället! Hädanefter kommer jag kalla honom Doktor Gas.

Jag gläds åt att han har tagit ett ganska stort personligt hållbarhetssteg. Det enda jag sörjer är att jag inte längre kan låna pappas bil för att köra ombyggnadsbråte till återvinningscentralen. Det är den alldeles för fin för (bilen alltså). Än så länge.

Dagens tips: www.miljofordon.se

Dialog i Kommandocentralen:
Kapten Müsli (med emfas):
Oj, oj, vad mycke miljöbilar det finns nu! Jag får 114 träffar när jag söker på ”Personbilar – Alla bränslen – Alla modeller”.

Energy Bar (med tillgjord skoj-göteborgsdialekt):
Det va inte många bilar det dö!

”Slitbortallaegnamiljösynder”-skolan

Jag uppskattar ert uttalade stöd till kommandots förtrupper, kära läsare.
Visst har jag själv gått ”slitbortallaegnamiljösynder”-skolan. Jag upplevde pedagogiken en smula hårdhänt. Påminner lite om en mangel. Eller kanske någon sorts exorcism.

Backa inte! Stå på er! Stå för er rätt att vara inkonsekventa! Det handlar inte om att vara perfekt, det handlar bara om att vara hållbar.

Ja, för mig är det inga problem, jag är ju SÅ HIMLA BRA, jag tänker bara på alla andra som blir åtklämda när de står upp för hållbarheten.

Själv är jag ju så koldioxidneutral att jag slutat andas. Jag närmar mig klimatnirvana… Bara någon minut bort…

Klart att jag fortfarande har mina svagheter, jag sniffar t ex lim, vilket kanske är lite slöseri med planetens sammanfogningsresurser, nu när vi behöver dem som bäst. Men jag har i alla fall gått över till att sniffa vattenbaserat!

Det var förresten genom mitt missbruk av kontorsprodukter jag lärde känna Tippextanten. Som ni har förstått är hon kvar i lösningsmedelsträsket…

”Är du så jävla bra själv då”-frågor

Sveriges Radio hade ett inslag där Frida Hök, kemikalieexpert på Naturskyddsföreningen, intervjuades om en undersökning om gifter från fabriker där svenska klädmärken låter tillverka kläder.

Intressant. Artikeln finns på SRs hemsida (http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1626756).
Fridas slutsats är att svenska företag behöver ha bättre koll och ställa bättre miljökrav. Så långt allt väl.

Men reportern avslutar med att fråga Frida varifrån hennes kläder kommer…
Jag vet inte… Det är så… dumt, löjligt, insinuant…

Varför blanda ihop hennes person och hennes jobb? Jag har en vad känsla av den där ”är du så jävla bra själv då”-frågan alltid ställs just till miljönissar, men inte till en massa andra nissar.
Är det någon som har hört en journalist be finansministern att redovisa sin personliga budget för mat, hyra och kläder på en presskonferens om rikets budget? Är det någon som hört att en expert som kommenterar kriget i Irak också avkrävs en redogörelse för huruvida han/hon slår sina barn och isåfall varför? Och åklagare som intervjuas om knarkrättegångar får ju alltid frågan om när de själva drog en lina senast, eller hur?

Gasproletariatet (del 3 av 3)

Här om dagen knäckte jag koden. Jag hade lånat jag min pappas bil för att hämta byggmaterial. Kommandocentralen ska energieffektiviseras och åtminstone hamna under energislöseriets ohållbara skamgräns innan vintern.

Pappas bil har gått alldeles för många mil för klimatets bästa. För sitt eget bästa också. Den börjar falla i bitar. Nu har fläkten och värmen pajat också… Brrr… Min vilja att hitta sätt att slippa åka bil växer lika stadigt som temperaturen sjunker.

Men där har jag det! Det är ju en jättebra lösning: Kan man bygga hus utan värmesystem kan man väl bygga bilar utan värmesystem!

Ingen jäkel kommer att åka längre än nödvändigt. Särskilt inte på vintern. Då tar man hellre en rask promenad så man blir lite varm. Så slipper vi en massa kallstarter som drar extra bränsle också, men det är väl mest en besparing på marginalen. Klart att man kan ta på sig overallen och sätta sig i bilen när man verkligen behöver. Korta resor går ju bra om man är påpälsad, men de långa slentrian- och okynnesresorna kommer säkert att minska ordentligt.

”Bil utan värmesystem”-konceptet är ju en lösning som är politiskt genomförbar också. En enkel reglering bara. Tekniska lösningar som t o m den efterblivna bilindustrin klarar av och inget jobbigt systemskifte. Ingen anledning för de irrationella bilkramarna att gå upp i falsett över att bli fråntagna sin falska frihetsfetisch. De har ju bilen kvar.

Klart att det kommer bli en del sociala problem. De som verkligen lider av grav bilism kanske inte kan låta bli att köra på vintern. Förfryser väl gasfoten, får kallbrand och blir amputerade, förstås. Innan vi har anpassat oss kommer vi kanske snubbla och svära över horder av benlösa f d bilister på perrongerna, där de puttar sig fram på små rullvagnar och tigger ihop pengar till en påse bilar. Kanske kommer de att kallas gasproletariatet.

Gasproletariatet (del 2 av 3)

Det finns ju bra metoder, sådana som vi vet fungerar.

1. På många områden finns förebyggande åtgärder för att förhindra att du och jag som privatpersoner skadar oss själva och därmed ligger samhället till last. I träsprit tillsätter vi kräkmedel för att jag ska låta bli att dricka det, bli förgiftad och blind och behöva en massa sjukhusresurser, ledarhundar och blindskriftlärare i onödan.

Det funkar: jag dricker aldrig träsprit. Och ingen jag känner heller. Den här principen borde vi kunna tillämpa när det gäller att minska fossilbränslemissbruket också. Kräkmedel i bensinen? Näe… Det måste finnas någon annan variant på temat.

2. Varför inte snegla på byggbranschen? Där tänjer man på gränserna för hur lite energi ett hus kan dra genom att bygga hus utan värmesystem. Inget behov att använda energi = inget behov av att sparka igång de gamla fossil- och kärnkraftverken. Otroligt bra!